På blanka blad fyller jag en känsla den stilla stunden känns ren och klar är ögonblick blir en helhet är allt bara är som varma ljus är hjärtat klappar lugnt och tyst
Jag tittar ut ser tiden rusa jag tänker jag ser mig själv i ålderns ärhet det känns ändå bättre nu ä då är hjärtat klappar lugnt och tyst
Allt de som va nu flyr bort ta vara på de lilla blir stort allt rusar iväg jag vänder mig om de som va nu är långt bort
Och kvällen kom dagen var till ända ä en gång gick allt för fort jag lägger handen på min kära jag somnar in i hans famn mitt hjärta klappar lugnt och tyst
Allt de som va nu flyr bort ta vara på de lilla blir stort allt rusar iväg jag vänder mig om de som va nu är långt bort
Allt de som va nu flyr bort ta vara på de lilla blir stort allt rusar iväg jag vänder mig om de som va nu är långt bort
Det som va nu är långt bort det som va nu är långt bort
More from Marie Fredriksson