är jag tänker på den ständiga resan
genom livet
är det alltid känns som höst
då vänder sig vinden sakta mot norr
och blommorna dör
det faller regn i mina drömmar
jag måste resa igen
och leta efter tröst
jag måste leta igen
efter ömhetens röst
jag måste resa igen till ästa höst
den ständiga resan till ästa höst
är jag vandrar på den steniga vägen genom livet
är det känns som jag bar på en sorg
då gömmer sig solen sakta i moln
och ordet är adjö
snart faller snö i mina drömmar
jag måste resa igen och leta efter tröst
jag måste leta igen efter ömhetens röst
jag måste resa igen till ästa höst
den ständiga resan till ästa höst
den ständiga resan till ästa höst