'92 var jag tolv år,
kom ihåg lika lite som barn.
Kall november på teve, och dom sa:
Det är Sveriges mörkaste tid.
Många som finns där kvar gör som dom aldrig sa.
Du var min enda vä, drar mig för hur det var.
Minns en låt som var gammal redan då, ännu snabbare nu
Några kändes före, dom är kvar lite mer ä normalt.
Många som finns där kvar gör som dom aldrig sa.
Du var min enda vä, drar mig för hur det var.
Många som finns där kvar gör som dom aldrig sa.
Du var min enda vä, drar mig för hur det var.