Tro och Tvivel
-94 hade jag ett fast jobb på Pååls bagerier
Till jag började med Tequila och blev trummis I en ny orkester
Och sen sa dem på Pååls att ågra skulle gå
Och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag
Jag hade inga barn då, men Karl-Johan hade två
Så det tog hårt på honom
Det var ästan alltid svart I tankarna på Långedragspaviljongen
Där jag ästan alltid satt med pensionärerna under båtsäsongen
Och vi såg på de unga och glömska, I båtar och I varandras armar
Och tänkte "skuld och lidande väntar på er fortfarande"
Jag har gått på knä så många år I den här staden
Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmé sjunga om att lämna allt
Bakom sig, första gången jag såg dig
Och jag svär att jag hörde lastbilar frå E4:an dundra förbi där utanför
Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
Lena ville ifrå kranarna och indieklubbarna
Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna
Och min lille son ler mot manshororna
När vi går förbi hand I hand, åh Fiskekyrkan
í…h, ändå Hurricane
När de skrev om mig I tidningen sa du som det var
"Glöm mig aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta"