Ve, ve, ve
Dödsfärd!
Jag vaknade i urmärker
Inget ljus, ingen sol jag såg
Kände en luft, kall mot min kind
Jag steg, mot stjärnor jag steg
Mitt skepp av nagel och tand
Segel av död mans hår
Roddare frå krigsgravar
Må av dödens ykre
Min sista segling över kolsvart hav
Nu eka min sång, mina sist ord
Över stormar, över glaciärers vidd
I morgonrodnad och aftonstund
Frå fjärran lät en vinande vind, ett sus
och en sång ur rymdens ändlöse brus
Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd!
I fjärran jag skådat en eld
Mot den nu likskeppet styr
Nagelfar ej vällta
Inget segel spricka, bortom stjärnornas ljus
Omvälvd av sång ur dödens kör
Frå springor de stiga bland mörka berg
Jag säg en skog och en brinnande härd
Där fann jag mitt hem
I skuggornas värld
Frå fjärran lät en vinande vind, ett sus
och en sång ur rymdens ändlösa brus
Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd!