Han kom som en virvelvind, f탶rkl탤dd till en storm,
till den bussh탥llplats, d탤r hon v탤ntat s탥 m탥nga g탥nger f탶rr
Han sa, vart 탤r du p탥 v탤g, hon sa, vartsomhelst,
han svarade, jag vet var det 탤r, kom till mitt obebodda hj탤rta och se
Tv탥 ensamma sj탤lar, bara f탶ll i en famn
Dom hade inget val, som gjorda f탶r varann
Tv탥 sargade hj탤rtan, vad skulle dom g탶ra
Ingen kunde ana att dom en dag skulle h탶ra
S탥ngen dom spelar 탤r filmen 탤r slut
Lamporna t탤nds och publiken g탥r ut
L탥ngsamma toner, som dom h탶rt f탶rut
S탥ngen dom spelar 탤r filmen 탤r slut
Med nerdragen rullgardin, jackade ur telefon,
och dom s탶kte varann, och dom r탶rde vid, varandras s탥r
B탥da med h탶ften full av l탤ngtan av t탶rst,
och f탶r 탥gra m탥nader f탶rsvann all sm탤rta som dom bar i sina br탶st
Sen blev det vardagar som bara kom och gick
Inte visste dom d탥 att det var livet som dom fick
Och alla 탤tterna d탥 det regnade bort,
framemot gryningen h탶rdes en vilsen fagott
S탥ngen dom spelar...
Och ungen som skriker j탤mt, vems tur 탤r det nu
L탤ngs s탶mnl탶sa sn탥rstigar kan en m탤nska s탥 l탤tt bli ett djur
Vakna i vargtimman, det enda dom h탶r
탤r d탥net fr탥 l탥ngtradarna, p탥 motorv탤gen strax utanf탶r
Han s탤ger, var 탤r livet, vad har vi gjort
S탤g mig hur kunde vi bli s탥 gamla s탥 fort
Den jag ser i spegeln, kan inte va' jag
M탥ste vi sl탥ss i veckor f탶r att 탤lska en dag
S탥ngen dom spelar...