Jag kanske borde åka utomlands.
Du säger att jag borde se mig kring.
Men jag har inte tid med ågon annanstans.
Har inte lust med massa "ågonting"
Jag vill se frost ur varje sommardagg
Jag vill se skymning mitt i rusningen
Jag vill se vimlet byta ytterplagg
Jag vill se löven byta färg igen
Du säger att jag har en liten värld,
men den är större ä begär
Jag vilar under himmelen
i höst på min planet
Jag sjunger för mig själv,
fastä jag vet
att sånt kan kallas ensamhet
Nu sköljer luften över sommardamm
Nu landar folk och allting återgår
Nu går passionen och blir allvarsam,
om ågon sådan ännu återstår
Jag blev utan, men jag klarar mig.
Det finns en park vid Söder Mälarstrand.
Dit kan man gå en stund och vila sig.
Man kan få nog av all panik ibland.
Det är nojor och normer, neuros och neon,
och tomma tal i telefon
Jag vilar under himmelen
i höst på min planet
Jag sjunger för mig själv,
fastä jag vet
att sånt kan kallas ensamhet
Persiennerna dras ner,
det mörknar och jag ber:
Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer
En nattlig promenad
i en höstmörk stad;
jag kan inte önska mig åt mer
Så jag åker inte utomlands
förrä vintern fäller slutridå
Här är ett skådespel i höstlövsdans
som jag vill se varenda meter på
Du säger att jag har en liten värld
Men den är snygg och full av flärd!
Jag vilar under himmelen
i höst på min planet
Jag sjunger för mig själv,
fastä jag vet
att sånt kan kallas ensamhet