Jag Fattar Ingenting
Lars Winnerbäck
inte en dag yngre
skriver jag en sång
jag har ältat alla ord
här över muggar och glas
vi kom varandra ärmre
du och jag i vår
och jag är tacksam för
att du orkade lyssna
en sommar igen
kanske å vecka på landet
kanske å helg
i å storstad söderut
du och din tjej
jag och min son ibland
planerna är skönt
om dom kan flyta lite nu
fan, det värker
det ilar då och då
det känns ibland som om alla har
förstått utom jag
att världen står och pekar
stackars han som tror
att livet är en dröm
han borde ta ett jobb
jag drack en kaffe hos Louise
på hennes uteplats igår
hembakt och en son
som lärt sig cykla just
hon berättade sin historia
och om styrkan hon fått
hur värdena ändras
är sjukdomar kommer
jag ville skjuta mig själv
redan på tunnelbanan hem
för hur svag jag har varit
och hur fel jag haft
två öl senare
var Skånegatan
ändå lite lockande
och framtidens ljus
jag fattar ingenting...
ännu inte äldre
tar jag flyget härifrå
och tänker att jag blivit lite
starkare
tänker att jag bara måste
se mig om
och leva lite mer
du vet hur jag är
men sen i mörkret på hotellet
i lappsjukans klimax
klickar jag fram bilder
som jag har i telefon
hon och jag i taxi
på väg frå Gorkijparken
på ett sista försök
i Moskva
u minns jag det som varmt
det där som frös i TV-soffan
dagarna vi inte orkade
prata med varann
jag tvivlar ä en gång
och strör ut frågorna på bordet
å säger ånting
å annan åt annat
jag kunde säga att jag önskar
hon förstod
men det är ju inte det
jag vill nog bara ändra sanningen
u går solen upp
och jag står på en balkong
i ett land jag aldrig känt
och tittar österut
ett land jag aldrig känt
med nya smaker att förnimma
steg som måste tas
och mina hyllor för mig själv
stolt som en bödel
som bara gör sitt jobb
väntar jag på frälsning
och förlåtelse
jag fattar ingenting...
jag fattar ingenting
och jag ser bara tecken
bilder säger stanna
bilder säger gå
vi pratar inte mera
eller gifter oss till hösten
saker förändras
är tiden går
har jag väntat mig för mycket
blåste jag iväg
jag ser tillbaka på
en radda av affischer
jag tror jag drömde om ett liv
bara utan korridorer
utan korridorer
skulle jag bli lycklig
du kände mig är
åren var terminer
är sommaren var helig
och ätterna var allt
du har vart densamma
som en klippa genom tiden
med en hand som
verkat räcka åt oss alla
minns du är vi satt
utanför Strandbaden i Falkenberg
och lyssnade på är
havet blåste in
det var långt innan henne
det var långt före allt
men jag kan inte komma på
att jag saknade åt då
jag ser regnet komma ärmre
över floden
TV: dövar tystnaden
i mörkret
tid tid
inte en dag yngre
skriver jag en sång
jag fattar ingenting...
Share
More from Lars Winnerbäck
Solen i ögonen
Lars Winnerbäck
Alla Vägar Har Sitt Pris
Lars Winnerbäck
í…t Samma Håll
Lars Winnerbäck
Idiot
Lars Winnerbäck
Som En Hemlös Själ
Lars Winnerbäck
Stort Liv
Lars Winnerbäck
Tidvis
Lars Winnerbäck
Gå På Vatten
Lars Winnerbäck
Kom Hem Nu
Lars Winnerbäck
Vad í„r Det Som Bekymrar Sara Wehn
Lars Winnerbäck
Min Helande Tröst
Lars Winnerbäck
Och Det Blåser Genom Hallen
Lars Winnerbäck
En Tätort På En Slätt
Lars Winnerbäck
Innan Mörkret Faller
Lars Winnerbäck
Jag Har Väntat På Ett Regn
Lars Winnerbäck
Farväl Jupiter
Lars Winnerbäck
Om du lämnade mig nu
Lars Winnerbäck
Höst På Min Planet
Lars Winnerbäck
Varning För Ras
Lars Winnerbäck
För Dig
Lars Winnerbäck