frå kylan
in i värmen
jag kom att tänka på det nu
kanske för att det är så tyst
du som minns
du som vet
evighet som kändes
som en evighet på riktigt
du kan låna mig igen
du kan förbruka mig igen
dom himlarna har lämnat mig för längesen
nu vet jag hur det känns
jag hatar att bli liten
och vintern är så satans lång igen
ibland så var du ensam
och då gick vi hem till mig
två små delar av åt stort
för att natten hade bett oss
du har säkert hört historien
frå kylan
in i värmen
en trappa upp,
alltid en trappa upp
över parken
och vårens smällare
blås lite här där det gör ont,
det kanske ger sig
lite slit är jag värd,
ågra fraser är jag värd
ljug om du behöver, det gör ingenting
jag hör tågen över bron
masker som vampyrer
och ätterna som rensades på luft
ibland så var du ensam
och då gick vi hem till mig
två små delar av åt stort
för att natten hade bett oss
du har säkert hört historien
frå kylan
in i värmen
hur kan man tacka nej
jag har saknat dig ibland
här stiger röken
frå vårens eldar
visst var det åt som hände
eller är det jag som drömmer
du är bättre ä du vet
mycket större ä du vet
men det klär dig att du tvivlar på din duglighet
det gör man där vi kommer ifrå
vill du åt så vet du var jag finns
ibland så var du ensam
och då gick vi hem till mig
två små delar av åt stort
för att natten hade bett oss
du har säkert hört historien
frå kylan
in i värmen
och du kan säga vad du vill till mig
nu hör jag dig igen
ibland så var du ensam
och då gick vi hem till mig
två små delar av åt stort
för att natten hade bett oss
du har säkert hört historien
frå kylan
in i värmen
jag kom att tänka på det nu
kanske för att det är så tyst