jag kan ha räknat sekunderna som gick
mellan ljuset och åskans då
jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
om du var väg på hit eller härifrå
det tysta ekot är av ett slag för sig
det kommer ensamt om det är åt att ha
vad du gör, ta inga råd frå mig
jag vet, dom fungerar inget bra
jag får liksom ingen ordning på mitt liv
det kan vara så förfärligt
det kan vara så bra
om ätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
det kanske var pundigt
det kanske var bra
jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
jag måste ha träffat din frekvens
diskanten var svagare, diktionen mindre hård
det var som att tonen var en väns
det är lätt att se hur sjuk man en gång var
är såren läker och regnet känns
gör din tolkning, häll mig full med svar
rita figurer och dra en gräns
jag får liksom ...
jag kan ha glömt din vaksamhet
jag söker inte mer din sympati
eller jo
det gör jag visst
inga kan ta fel på varandra som vi
jag får liksom ...