Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig
ä i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar
mer ä känner, längtar, trånar och går åt
í„r jag hjärtlös och förfallen?
Vi petar sönder allt
och tappar allt vi ånsin kunnat å
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå
Dagen går, det mörknar strax
jag tror att det är dags att gå på fest
Vi måste göra åt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt
u gör vi fel i ren protest
Har vi ött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar
vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
Alla ögonblick vi jagar
för att vara ånting mer ä bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dem som inte lyckas
Jag tror att du har fastnat mer
för tvåsamhet som grej ä för mig, trots allt
Det är så skönt är allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt
men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist är allt stagnerar
Och ingen vill förlora
vara den som fick ett tack
Vara den som inte stack
är tankar blev för stora, och sprack
Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina vänner
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig
ä i dig, hurså
Det blir fel hur man ä känner
Det är så konstigt att försvinna
det är så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar
Stjärnor glittrar vackert...
Som en skymt i varandras blickar
innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss